​​Historisk översikt.

I slutet av 90-talet såg det Amerikanska försvaret ett behov för ett gevär som låg mellan standard infanterigeväret M16A3-4 och det halvautomatiska skarpskyttegeväret SR25 också känd som Mk11 (mod 0-2). Geväret M16 som hängt med sedan 1964 har genomgått flertalet uppgraderingar men precision har sällan varit prioriterat, geväret har alltid haft en tunn 20” pipa och det var inte förrän version A4 introducerades år 1997 som geväret fick en handguard som inte låser fast direkt mot pipan. Att inte ha en friliggande pipa är en välkänd källa till precisionsproblem. M16 har med tiden gått från justerbara öppna riktmedel till att förses med optiska riktmedel som t.ex. Trijicon ACOG då ofta med fast 4x förstoring. 

Geväret SR25 (Mk11 mod 0-2) är till skillnad från M16 kamrad för den grövre patronen .308 Winchester, det hade också en modern handguard och en 20” friliggande matchpipa som sammantaget gjorde geväret markant tyngre än en M16. Det skiljer nästan 1,5 kg mellan gevären ifråga och då har vi inte börjat räkna in nödvändig utrustnings som optik, laser, benstöd och när det kommer till SR25 användes även en ljuddämpare från Knight´s Armament (KAC) som är drygt 31cm lång och väger nästan 850 gram.

Sett i backspegeln så skulle man nog kunna påstå att det som blev mk12 mod 0 är ett hopkok av det bästa från både M16 och SR25.

I första steget började man med en separat upper, utrustad med en 18” friflytande matchpipa, stabil handguard i aluminium och kolfiber från PRI (Precision Reflex Inc) och en fullängds picatinnyräls kallad “Swan sleeve” som överbryggar skarven mellan upper och handguard och samtidigt styvar upp systemet markant. Man valde även en ljuddämpare i form av Ops-inc AEM5 modell 12 samt kikarsikte från Leupold i varianterna 3.5-10x40 eller 2.5-8x36. 

Detta blev grunden till Mk12 mod 0 och ca 130 st av dessa uppers skickades till förband i den Amerikanska Armens specialstyrkor. Man tänkte att det beroende på situation och uppdrag skulle gå att välja mellan att montera denna uppern på lowern från det befintliga tjänstevapnet (antingen M16A3-4 eller M4 carbinen). Ganska snart övergav man den här idéen och såg istället till att leverera systemet som ett komplett gevär, då med en lower från Colt med fast A2 stock och avtryckare av standardtyp och inte versionen med 3-skotts burst som är vanlig på M16 versionerna, eftersom dessa var långt bättre lämpade till precisionsskytte.

Välkänt är att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk och för att verkligen dra full nytta av det nya geväret krävdes bättre ammunition. Valet föll på ammunitionstillverkaren Black Hills för att ta fram en patron ämnad för att ge maximal precision tillsammans med de nya mk12 gevären, resultatet blev patron mk262 som består av en Sierra Match King kula på 77 grain laddad till en utgångshastighet på hela 838ms ur en 18” pipa. Precisionskravet på patronen kan lite förenklat beskrivas vara tio-skotts träffbilder på under 3cm på 100 meter, eller “Sub MOA” som man säger på andra sidan Atlanten.

Vi ska återkomma till Mk12 mod 1 och mod H senare i texten.

 

För att nu sätta detta i en svensk kontext; så tror jag att få jägare och sportskyttar är intresserade av ett gevär som motsvarar en vanlig M16 och därmed skulle acceptera ett gevär som är ok om det klarar skjuta träffbilder kring 1dm på 100 meter. Vi är vana vid och kräver oftast betydligt bättre prestanda än så. Jag vet också av erfarenhet att det inte är idealiskt att jaga med ett fältskyttegevär som väger runt 9 kg och efter fyra varv till fots runt Kungsängens skjutfält så hade åtminstone jag uppskattat att bära runt på ett lättare gevär. Det skulle alltså vara önskvärt med ett välskjutande gevär som inte väger alldeles för mycket och det är precis vad man får med en Mk12.

Vid det här laget har några av er kanske tänkt; men mitt moderna jaktgevär (AR) har friflytande pipa, handguard i aluminium och mitt kikarsikte är ett 1-8x från en av de många välkända tillverkarna som finns idag. Det är inte osannolikt att det är så, men faktum är att det var utvecklingen av Mk12 som lade grunden till mycket av det som vi betraktar som standard med ett modernt jaktgevär (AR) idag. Tillvaron såg väldigt annorlunda ut i början av 2000-talet.

 

Om Mk12 mod 1 och mod H.

Flera andra grenar av Amerikanska försvaret som t.ex. Navy SEALs antog modell Mk12 mod 1 som skiljer sig från “mod 0” på flera punkter. De mest uppenbara skillnaderna är kikarmontaget och handguarden som istället levererades från KAC och är en quad-rail vilket betyder att det är picatinnyräls längs hela ovansidan, undersidan samt höger och vänster sida. Detta är den mest producerade versionen av mk12.

Även Amerikanska SOF (Gröna Baskrarna) antog en variant av Mk12 och deras fick benämningen “mod H”. Den använder samma handguard från PRI som “mod 0” men är utrustad med en kortare kikarräls och fick en 16” matchpipa från Noveske. Detta är den mest sällsynta och minst standardiserade varianten av Mk12. Kompletta spec-listor till samtliga modeller finns i slutet av den här artikeln. 

Mk12 gevären användes flitigt fram till år 2017 då de ersattes med FN SCAR. Trots detta är Mk12 fortfarande mycket populära gevär, inte bara hos oss på Skytteguiden men även bland jägare, tävlingsskyttar, guntubers och samlare samt klonbyggare runt om i världen. Mk262 ammunitionen används än idag på bred front både militärt och civilt och versioner av den tillverkas och säljs av flera olika tillverkare.

​

Vad finns det att välja på i Sverige?

Som vi på Skytteguiden ser det kan man gå två olika vägar, man kan välja ett färdigt gevär i form av Daniel Defense Mk12 SPR vilket är ett utmärkt gevär. Men det är ingen exakt klon, även om den visuellt och prestandamässigt i princip motsvarar Mk12 mod 1. Man skulle kunna säga att det är Daniel Defense tolkning av Mk12 plattformen och resultatet är riktigt bra. Du får ett välbalanserat och välskjutande gevär, du behöver bara välja optik, montage och eventuella andra tillbehör och sen är du redo för skjutbanan. 

Den andra vägen är att bygga själv, antingen helt från grunden eller med utgång från ett lämpligt standardgevär. Vi har provat båda vägarna, förutom fabriksbyggda gevär från Daniel Defense så har vi även gått lös på en Diamondback DB15 och utrustat den med allt man kan önska sig; Originaldelar i form av PRI Mk12 Mod H build kit, matchpipa i rätt profil från White Oak Armament, Acheron SPR E5 ljuddämpare och en ACE Socom stock. 

Detta är en rejäl makeover att göra men ändå är prisskillnaden mellan de två inte så stor som man kanske förväntat sig och frågan är om inte White Oak pipan skjuter lite bättre än Daniel Defense dito. Väljer man den här vägen får man ha tålamod kring leveranstider och vara åtminstone hyfsat tekniskt lagd. För de extra slantarna och tålamodet det kostar att gå den här vägen får man många av de karakteristiska originaldelarna som fortfarande tillverkas. Det blir ändå ingen exakt klon, men betydligt närmare. Är det viktigt för dig så finns det inga genvägar att ta. 

​

​

​

​

​

​​

​

​

​

​

​

​

​​

​

​

​

​

​

​

​​

​

​

​

​

​

Om de individuella komponenterna.

I Mk12 byggkittet från PRI ingår handguard, kikarräls, laddhandtag, öppna riktmedel och mynningsbroms samt krage till AEM ljuddämparen. Handguarden är gjord av aluminium och kolfiber och är i sig själv väldigt stabil, den monteras och indexerar på tillhörande pipmutter av stål och lämnar pipan friflytande. När man sedan monterar tillhörande kikarräls som överbryggar låda och handguard så får du en väldigt stabil kombination som utan problem hanterar benstöd utan träfflägesförändring. Laddhantaget har en förstorad greppyta och har en fräst kanal undertill som leder ut gas till högersidan av geväret. AEM dämparen (och versioner av den) är förvisso effektiv men också ganska gasig. Handtagets konstruktion hjälper till så att skytten inte får massor av gas i ansiktet vid skytte. De öppna siktena är av dipotertyp och är justerbara i höjd och sidled. Mynningsbroms och krage är ett måste om du vill köra med ljuddämpare av AEM typ, även om du inte väljer det så är mynningsbromsen effektiv i sig själv och ger geväret rätt look. Kragen till ljuddämparen kräver att pipan på ditt gevär är svarvad till rätt profil, annars kan den inte användas. Alla delarna håller högsta kvalitet, finish och känsla är i absoluta toppklass.

Du kan läsa om Acheron SPR E5 ljuddämparen i en separat artikel här på Skytteguiden.​​

​

​

​

​

​

​

​​​

​

​

​

​​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

Om ammunition jämförbar med Mk262

När det gäller precisionsskytte och framför allt långhållsskytte så är det en beprövad väg att gå att välja kulor som är tunga för kalibern, när det gäller kaliber .223 skulle jag säga att det är från 70 grain och uppåt. Tyngre kulor med högt BC skär fint genom vinden och håller uppe rörelseenergin även när hållen blir dryga. Vi på Skytteguiden har goda erfarenheter av PMC X-Tac 77 grains SMK, GGG 77 grains SMK och PPU 75 grains HPBT. Det är också värt att nämna Norma GTX 69 grains HPBT som också skjuter riktigt fint på den lokala 300 meters banan. Alla skjuter “sub MOA” i våra gevär och samtliga av dessa finns hos utvalda handlare runt om i landet.

​

Slutsats

Mk12 gevären är ett utmärkt alternativ för så väl småviltsjägaren som är ute efter ett modernt jaktvapen och sportskytten som vill ha ett gevär med hög precision och ikoniskt utseende. Om du väljer att köpa färdig eller bygga själv för att komma så nära originalet som just du är intresserad av eller bedömer som rimligt spelar egentligen mindre roll. Vi vill påstå att både resan och målet är mödan värd, med den här texten vill vi förmedla både historik och inspiration kring Mk12 plattformen. Texten kan också ge en fingervisning till varför vissa saker på just ditt moderna jaktgevär är designat som det är, för som redan nämnt i texten, så var det just Mk12 som lade grunden till mycket av det som vi ser som standard på en AR idag.

​

Fördelar och nackdelar

+ Hög precision på både korta och långa avstånd

+ Ikonisk look.

+ Stabil konstruktion saknar träfflägesförändring med benstöd.

+ Kombinerad med AEM dämpare/Acheron SPR E5, VÄLDIGT tyst och ingen träfflägesförändring

 

- Relativt hög vikt och kostnad direkt kopplat till val av komponenter.

- Risk för lång leveranstid.

- Kombinerad med AEM dämpare/Acheron SPR E5, väldigt gasig.

​